Hiter blev en gång bjuden på en fest. Dresscoden var lite åt maskeradhållet: ridbyxor, blanka stövlar med billig look, ostyrig lugg och gärna en liten lösmustasch. Ja, man skulle se ut som fan helt enkelt. Festlokalen hade smyckats ut med lite kitshcig retro: överdrivet raka uppdukningar, och dråpligt storvulna örnreliefer. Som pricken över i hade man lusad ned hela skiten med någon typ av totalitära symboler av väldigt barnsligt snitt. Dessutom hade men specialkokat mat åt Hitlers löjligt känsliga lilla mage. Detta påkostade arrangemang var ju givetvis inte helt enkelt att hålla ordning på och på man hade därför satt upp några mycket enkla OSA-regler.
Så vad gjorde vår vän Hitler (som vid denna tid tydligen saknade varje form av vanligt hederligt gammalt folkvett)? Jo, han gick och våndades och hade valångest. Han gick och och vred och vände. Han skrev taffliga för- och emotlistor. Och slutligen tackade han nej, flera dagar efter utsatt OSA-tid och på ett vis som varken var att betrakta som vänligt eller bestämt.
