Nytt inlägg om Hitler

JJ hade på detta forum för några dagar sedan ett nytt inlägg om Hitler. JJ förklarade att Hitler var en jävel på att på att spoliera; att han kunde sänka sig nästan hur lågt som helst för att få till en bra spoliering. Och "allt bara för att försöka väcka lite uppmärksamhet i de lokala kvarteren", som JJ så riktigt påpekade. Det nämns även att han var anhängare till något slags devis, samt avslutningsvis att han en gång sa nånting om det hela (spolierandet) i relation till hur det var för en del andra.

Jag har ingenting att tillägga till detta, ändra, eller dra ifrån. Sanningen har blottlagts!

Hitler och lokalt agerande

Hade det spolierats något i Berlin i början av fyrtiotalet så kunde man vara alldeles säker på att Hitler själv hade ett finger med i spelet, det fanns ingen som han som med berått mod i veckor, i månader kunde sitta och planera ett hejdundrande spolierande. Allt bara för att försöka väcka lite uppmärksamhet i de lokala kvarteren. Just när det gällde spolierande så var han en stor anhängare av devisen - think globally, act locally. I fallet med ockupationen av stora delar av Europa så kan man säga att han jobbade tvärtom; think locally, act globally.

Han hördes vid ett flertal tillfällen säga - att spoliera är för mig vad en del annat är för andra. Många av de framträdande nazisterna försökte under flera års tid få ur Hitler vad "en del annat" syftade på, då mumlade han mest och drog sig gärna undan. Ovissheten i denna fråga är bestående.

Hitler på hemlighuset

Ni kanske tror att de stora multinationella tillverkarna av toalettpapper bara chansar när de lanserar en ny typ av rulle på marknaden? Så är inte fallet. De har enorma testlabb där folk sitter och testar och tycker till om mjukhet, textur, färgton, eventuella mönster och andra finesser. En av de saker de håller järnkoll på är huruvida ett visst papper favoriseras av s k bladtorkare (de som viker ihop till ett prydligt blad) eller suddtorkare (de som skapar en sudd av papperet).

Hitler var till vardags till övervägande del bladtorkare. (Detta passade väl in den strikta estetik som omgav partiet, och det gav Fuhrern en känsla av Ordnung när det stormade ute i Europa. Dessutom hade Leni Riefenstahl rekommanderat honom att köra blad eftersom det såg snyggare ut på film). Men när Hitler blev ilsken och uppjagad, ja då var det sudd som gällde.

Bunkernöje

Det som uppskattades mest i bunkern i slutet av kriget (och förmodligen det helt avgörande för att folk stannade kvar) var de dagliga kullerbyttetävlingarna som Hitler anordnade. 20m meter kullerbytta utan matta och 40 meter med matta. Hitler själv deltog endast i veckofinalerna på söndagseftermiddagarna. Han tyckte att som landets Führer så kunde han kosta på sig att vara direktkvalificerad.

Det var ett mycket öppet klimat i de här sammanhangen och han hade inga som helst problem med att bli besegrad, vilket han allt som oftast också blev. Han var dock något starkare på den kortare distansen än på långa mattan.

En vanlig morgon vid Hitlers frukostbord.

Hitler sitter ensam vid bordet, detsmåregnar lite ute, men solen är på väg att bryta igenom

- Ägg är gott.
- O va gott det är!
- Jag vill ha fler ägg, jag vill ha fler ägg!
- Ge mig ägg!
- Jag vill ha hundra ägg!

/JJ

Gammal Kung

Hitler var under hela sin levnad mycket fascinerad av Gustav Vasa. Även om fascinationen var stor var den inget i jämförelse med avundsjukan han kände gentemot skidkungen. Detta ska ha haft att göra med att vår gamle kung fått en brödfabrikör att döpa sin rörelse efter honom.

Det lär vara så att allt det här med att lägga under sig grannländer och ha ihjäl en massa människor bara var ett led i att försöka imponera på en enda liten bagare så att han skulle byta namn på sin lilla firma till Hitler bröd.

/JJ

Hitler som ledare

Hitler skulle i sitt yrkesliv kunna beskrivas som driven, och faktiskt lite av en "doer". Han hade även ledarambitioner men kom aldrig riktigt till rätta med sin ledarstil som han själv tyckte var för alltför auktoritär. Många av de närmsta vännerna har skildrat känslosamma samtal när han öppnat sig och talat om detta stora bekymmer.

Desto bättre var han dock på att visa uppskattning gentemot sina medarbetare. Presenter, uppmuntrande tillrop och diverse små gåvor är bara några av de otaliga strängar han hade på sin lyra. Även en till synes obetydlig medarbetare kunde efter att ha fyrat av din första V2 ha två biobiljetter liggandes på sin plats morgonen efter! Och när någon var ny i gänget stod det första dagen alltid en bukett blåklockor på skrivbordet och en tallrik kallskuret i kylen i pentryt.

Pennor

Hitler lärde sig aldrig att skriva skrivstil, för detta fick han smaka rottingen en och annan gång under sin skoltid. Han hade en jävligt ful handstil i övrigt också. Versaler kunde han hantera någorlunda hyfsat, men gemenerna såg ut som fan.

Göbbels som var en jävel på kalligrafi tog naturligtvis chansen att reta Hitler så fort tillfälle gavs. Hitler å sin sida påminde dagligen Göbbels om virveln placerad strax bakom vänster öra (vilken Göbbels hade stora komplex för).
/JJ

Vana

Hitler hade för vana att dra i sig något polkagrisliknande på torsdagskvällarna, detta utan någon som helst tanke på konsekvenserna (som ännu idag är okända).
/JJ

Hitler helt kort och kärnfullt

Precis! Jag kan bara hålla med föregående talare: Hitler - en kille som utan eget samtycke kvävdes i sina egna spyor.

Småvilt

Hitler var mycket förtjust i att gillra fällor för småvilt. Under åren 1934-1936 gillrade han åtminstone ett tiotal fällor i veckan. Fällorna var av mycket låg kvalitet varför han inte fångade ett skit under dessa år. Good luck Mr Hitler!
/JJ

Grattis!

Välkomna till detta unika samarbete mellan En helt okänd människa, ett barn av sin tid och en naturlig produkt av mänsklig fåfänga (http://dittendatten.blogspot.com) och Juvelerare Jacobson (http://undanforundan.blogspot.com/).

Vi har beslutat oss för att öppna dörrarna till arkiven på vid gavel. Sanningen om Hitler ska fram till varje pris, det kommer inte alltid att vara vackert eller ens önskvärt (från vår sida).
Den avgörande faktorn är att tiden (ej tidsandan) nu är sådan att endast sanningen får plats i denna fråga.

Glöm inte att det önskvärda alltför sällan har med det förväntade och inte heller med det förringande att göra, det önskvärda är sig själv nog. Det icke önskvärda behöver däremot stöd. Detta stöd tycks i de allra flesta fall behöva bestå av en avsevärd del självförakt.

Detta är inte en fråga om rätt eller fel utan endast ett klargörande av vad som kan tyckas vara en fråga om rätt eller fel.