Det som uppskattades mest i bunkern i slutet av kriget (och förmodligen det helt avgörande för att folk stannade kvar) var de dagliga kullerbyttetävlingarna som Hitler anordnade. 20m meter kullerbytta utan matta och 40 meter med matta. Hitler själv deltog endast i veckofinalerna på söndagseftermiddagarna. Han tyckte att som landets Führer så kunde han kosta på sig att vara direktkvalificerad.
Det var ett mycket öppet klimat i de här sammanhangen och han hade inga som helst problem med att bli besegrad, vilket han allt som oftast också blev. Han var dock något starkare på den kortare distansen än på långa mattan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar